Kjugekull
Blocken på Kjugekull har i alla tider fångat människors intresse, men aldrig tidigare har intresset varit så handgripligt som under det senaste decenniet. I början av nittiotalet kom Kjugekull att få särskild uppmärksamhet hos de lokala klättrarna, som så smått började klättra på de mest uppenbara linjerna. De första problemen, som saknade både namn och grad, användes som en träningsrunda likt cirklarna i Fontainebleau. Profiler som Daniel och Benjamin Ehman, Patrik Lind med flera utvecklade under denna tid ett flertal framtida klassiker så som Ängsareten, Linds långa linje, Mandomsprovet och problemen på Första stenen. Ingen kunde väl ana vilken guldgruva de satt på, eller vilken explosionsartad utveckling blockklättringen skulle komma att få.
I mitten av nittiotalet fick även utomsocknes klättrare upp ögonen för Kjugekull. Efter ett mellanstopp i Fontainebleau på väg ner till Sydfrankrike, hade ett gäng Malmöklättrare fått blodad tand. Vid hemkomsten började de praktisera sitt nyfunna intresse på Kjugekull. Efter ett par år av trevande försök, under vilka bland annat det numera klassiska problemet Monolith fick sin första bestigning, kom utvecklingen att under 1997 accelerera avsevärt. Ett stort antal nya problem så som Rock star, Glycerin och Fajers dyno såg dagens ljus tack vare Jonas Fajerssons och Mattias Malmgrens frekventa besök i skogen. Efter hand blev de klättrande besökarna allt fler och tack vare arbete av Magnus Wiklund, Jonas Samuelsson, Petter Ulmert och Jesper Malmberg växte sig området allt större.
1998 började Kjugekull även få besök av mer långväga gäster. Problem som Fina areten och Babar sattes upp av Magnus Lindstedt respektive Hasse Häggkvist, som med borstens hjälp vidgade vyerna för klättringen på Kjugekull. 1999 blev även Lundaklättrarna övertygade om ställets storhet och utvecklingen tog ny fart. En mängd problem, t.ex. Delikat Spagat och Nitroglycerin, sattes då upp av Harald Bohlin. År 2000 utvecklades det idag kanske mest kända blocket, Caféblocket, av en grupp orädda norrmän på besök. Det var också vid detta tillfälle som den dramatiska och iögonfallande linjen Caspersens arete klättrades för första gången av Robert Caspersen.
Utvecklingen av problem i de övre svårighetsgraderna har de senare åren till största delen drivits av Jakob Andrén med linjer som Moby Dick och Bäcklunds blodiga barn, Harald Bohlin med Imperator, Gladiator och Tryggare kan ingen vara, samt av Jonas Fajersson med Lithium, Forza och Don Quijote; Skånes första 8A! Antalet besökare och problem ökar ständigt och Kjugekull anses av många idag vara Skandinaviens bästa boulderområde.

Torsebro
Parallellt med utvecklingen av Kjugekull har ett helt nytt blockklätterområde vuxit fram: Torsebro. 1999 såg de första problemen på Torsebro dagens ljus och även här var Daniel Ehman först på plats med bland annat problemet Sweeter på det högkvalitativa blocket Sockerbiten . Den fortsatta utvecklingen skedde framför allt under år 2002 och förutom Daniel Ehman så har Ola Olsson och framför allt Simon Jonegård bidragit till problemutbudet med bland annat Flying Olzzon respektive Creme de la creme och Dramaten.

Övriga områden
Under 2002 påbörjade trion Ehman, Jonegård och Olsson det mödosamma men inspirerande arbetet med att söka igenom skogarna i nord-östra Skåne efter fler klätterbara block. Två av deras mer spektakulära fynd är det stora och branta flyttblocket Hultastenen, samt en liten samling stenar strax söder om Norra Strö. Utvecklingsarbetet av dessa stenar påbörjades 2003 och framtiden får visa vad den vidare utvecklingen av dessa stenar och alla kommande fynd har att erbjuda.